Då var man igång minsann. Utbildningens andra vecka är slut och vi har sjukt roligt. Har hamnat i en go grupp. Enda nackdelen är väl att jag och en kille vid namn Erik kommer från spårvagn och där med hamnar lite i skymundan för att vi redan har mkt kunskap. Nå ja. Det reder sig nog så småningom.
När det kommer till själva körandet så är det extremt kul! I onsdags började vi ta trafikanter (i spårvagnsmun köra mellanvagn) och det visade sig att nervositeten var helt förgäves. Det är en riktigt mäktig känsla att köra ett så tungt och stort fordon. Samtidigt som det finns många likheter så är det ändå mest olikheter. Jag önskar alla mina spårvagnsvänner fick testa en gång :)
Utbildarna är hur sköna som helst. Carlos som håller i hela balunset är det största barnet av oss alla. Och dom som känner mig vet att det passar mig perfekt :) det skall nog gå bra det här.
I övrigt så är livet här uppe som dom flestas skulle jag tro. Just nu är det bara utbildning, plugga och sova som gäller. Men förhoppningsvis släpper det lite snart och man kan få lite lugn normal vardag med.
Johan har den senare veckan varit hos sin pappa och lagt golv på kvällarna. Så vi har knappt sett varandra. Men å andra sidan ska jag ju "stå ut" med honom resten av mitt liv. Så de kanske är bra :)
Jag fick också extremt goda nyheter denna veckan. Men det kan jag inte berätta mer om just nu. Så vi återkommer till det ;)
Det enda som har varit jobbigt denna veckan är att jag inte har kunnat finnas där nere för dom som hade behövt mig i svåra stunder. Hoppas livet känns enklare snart. All kärlek till er!
Nu skall jag återgå till svärfars flytt.
Ha nu en fin lördag och njut :)
XOXO
2012-04-28
2012-04-12
The big move..
Då var man på plats i den stora staden då.
Efter en tung fredag med massa tårar och en natt i fosterställning blev det lördag morgon och vi skulle packa in det sista och städa golven.
När Johan gick ner till bilen ringde det på porttelefonen och ut ur hissen klev en ledsen Angelica som ville kramas en sista gång innan jag åkte. Lilla hjärtat!
Vi packade iaf in det sista och jag begav mig upp för att städa. Efter att ha dammsugit 1 min gick dammsugaren sönder. Jefla skit tänkte jag och började istället moppa golven. Tro det eller ej, men då går moppen av. Och mitt humör gick på semester. Inte nog med det så tog det oss 45 min att få upp liften på lastbilen eftersom det var glapp i knapparna. Som min kära svägerska hade sagt "Jesus christ on a bike".
Men så kom vi iväg iaf och väl uppe i sthlm kom min käre bror och han tjej och Johans syster och hjälpte till. Och vips så var allt inne i lägenheten på ca 30 min.
Kvällen spenderades på O'learys i sällskap med familj och fina T. Pensionärs eliten var dock så trött och åkte hem och sov tidigt. Man är ju inte 19 längre :)
På söndag var vi hos svärmor och Conny och åt "påskmiddag". Oxfilé provencale. YUM! Det skall tilläggas att dom bor uppe på ett litet berg i skogen med pool. Man kan ju gissa att jag kommer ligga i den där poolen som en säl halva sommaren :D Sedan skulle vi förbi svärfar och katarina "en snabbis". Jag har nu fått lära mig att "snabbnisar" inte existerar i familjen Örtenblad. Efter några timmar kom vi där ifrån och körde hem Åsa (Johans lillasyster) för att sen komma hem och dö.
Måndag spenderades sedan i uppackandets anda. Lika så tisdagen + 5 maskiner tvätt. Puuuh! Men nu är allt på sin plats i stort sätt och jag har börjat andas ut lite och försöker komma i fas med att jag faktiskt bor här nu.
Jag har också hunnit med en fika med min gamle vän Jonny. Det är väl 5-6 år sen vi sågs senast. Och det var mkt mkt trevligt. Uniformen har hämtats ut. En tur på stan har gjorts. Och idag var jag på en lite intro-träff med mina framtida kollegor. 4 sköna killar i blandade åldrar som jag tror jag kommer trivas utmärkt med. Vi fick också träffa några trafikledare och har blivit tilldelade varsin mentor som vi har som stöd och återkopplar med ung. var 3e månad. Allt känns grymt bra med jobbet. Jag är helt övertygad om att det där kommer bli kanon.
Själv känner jag mig redan hemma här vilket jag visste att jag skulle och det känns jätte bra att få vara nära många som jag har saknat så mkt i alla år.
Värre är det med dom som jag nu skall sakna istället. Jag försöker hålla huvudet högt och vara tacksam för det jag har fått nu. Och tro mig, det är jag! Men rätt som det är brister det.
Det får helt enkelt ta sin tid och när längtan blir för stor spelar jag Joel Alme - snart skiner poseidon och hjälper inte det kommer jag som ett skott ner till gamle bästkusten.
Jag saknar er alla så fruktansvärt mkt. Kom och hälsa på mig snart!!
XOXOXO
Efter en tung fredag med massa tårar och en natt i fosterställning blev det lördag morgon och vi skulle packa in det sista och städa golven.
När Johan gick ner till bilen ringde det på porttelefonen och ut ur hissen klev en ledsen Angelica som ville kramas en sista gång innan jag åkte. Lilla hjärtat!
Vi packade iaf in det sista och jag begav mig upp för att städa. Efter att ha dammsugit 1 min gick dammsugaren sönder. Jefla skit tänkte jag och började istället moppa golven. Tro det eller ej, men då går moppen av. Och mitt humör gick på semester. Inte nog med det så tog det oss 45 min att få upp liften på lastbilen eftersom det var glapp i knapparna. Som min kära svägerska hade sagt "Jesus christ on a bike".
Men så kom vi iväg iaf och väl uppe i sthlm kom min käre bror och han tjej och Johans syster och hjälpte till. Och vips så var allt inne i lägenheten på ca 30 min.
Kvällen spenderades på O'learys i sällskap med familj och fina T. Pensionärs eliten var dock så trött och åkte hem och sov tidigt. Man är ju inte 19 längre :)
På söndag var vi hos svärmor och Conny och åt "påskmiddag". Oxfilé provencale. YUM! Det skall tilläggas att dom bor uppe på ett litet berg i skogen med pool. Man kan ju gissa att jag kommer ligga i den där poolen som en säl halva sommaren :D Sedan skulle vi förbi svärfar och katarina "en snabbis". Jag har nu fått lära mig att "snabbnisar" inte existerar i familjen Örtenblad. Efter några timmar kom vi där ifrån och körde hem Åsa (Johans lillasyster) för att sen komma hem och dö.
Måndag spenderades sedan i uppackandets anda. Lika så tisdagen + 5 maskiner tvätt. Puuuh! Men nu är allt på sin plats i stort sätt och jag har börjat andas ut lite och försöker komma i fas med att jag faktiskt bor här nu.
Jag har också hunnit med en fika med min gamle vän Jonny. Det är väl 5-6 år sen vi sågs senast. Och det var mkt mkt trevligt. Uniformen har hämtats ut. En tur på stan har gjorts. Och idag var jag på en lite intro-träff med mina framtida kollegor. 4 sköna killar i blandade åldrar som jag tror jag kommer trivas utmärkt med. Vi fick också träffa några trafikledare och har blivit tilldelade varsin mentor som vi har som stöd och återkopplar med ung. var 3e månad. Allt känns grymt bra med jobbet. Jag är helt övertygad om att det där kommer bli kanon.
Själv känner jag mig redan hemma här vilket jag visste att jag skulle och det känns jätte bra att få vara nära många som jag har saknat så mkt i alla år.
Värre är det med dom som jag nu skall sakna istället. Jag försöker hålla huvudet högt och vara tacksam för det jag har fått nu. Och tro mig, det är jag! Men rätt som det är brister det.
Det får helt enkelt ta sin tid och när längtan blir för stor spelar jag Joel Alme - snart skiner poseidon och hjälper inte det kommer jag som ett skott ner till gamle bästkusten.
Jag saknar er alla så fruktansvärt mkt. Kom och hälsa på mig snart!!
XOXOXO
2012-04-04
Bye bye GS
Då har man gjort sin sista dag på Göteborgs spårvägar.
Skall ärligheten fram (och det skall den ju) så känns det så himla lättande. Jag kommer sakna mina kollegor något förbannat. Men idag när jag tog min sista sväng med en pedal 11a insåg jag att det där med att köra vagn skall bli riktigt gött att slippa! Blööh! 6 år är mer än nog för en sådan som mig.
Det skall bli så himla skoj att lära sig nya saker och få nya utmaningar.
Så nu är det bara den sista packningen och städningen kvar.
Kramkalas med goda vänner och familj.
Och sen på lördag morgon går flyttbilen nordost över till min nya bostad och mitt nya liv.
Jag kommer ha ett stort hål inom mig. Det blir tomt utan alla dom som alltid funnits så nära. Men skype skall laddas ner och bloggen skall uppdateras så ofta det bara går. Och för all del.. ring mig när helst ni känner för det! För jag finns alltid kvar om än med lite fler mil emellan.
XOXO
Skall ärligheten fram (och det skall den ju) så känns det så himla lättande. Jag kommer sakna mina kollegor något förbannat. Men idag när jag tog min sista sväng med en pedal 11a insåg jag att det där med att köra vagn skall bli riktigt gött att slippa! Blööh! 6 år är mer än nog för en sådan som mig.
Det skall bli så himla skoj att lära sig nya saker och få nya utmaningar.
Så nu är det bara den sista packningen och städningen kvar.
Kramkalas med goda vänner och familj.
Och sen på lördag morgon går flyttbilen nordost över till min nya bostad och mitt nya liv.
Jag kommer ha ett stort hål inom mig. Det blir tomt utan alla dom som alltid funnits så nära. Men skype skall laddas ner och bloggen skall uppdateras så ofta det bara går. Och för all del.. ring mig när helst ni känner för det! För jag finns alltid kvar om än med lite fler mil emellan.
XOXO
2012-03-04
Packande tankar..
Jag borde börja packa. Men jag hittar ingen ork. Eller lust. Jag hatar verkligen att packa!
Och som ni redan vet så var det ju bara drygt ett år sen jag packade upp all skit jag har.
Men men.. snart så. Skall bara slappa lite till på soffan ;)
Jag kan inte sluta pendla emellan vemod och lycka.
Jag vill verkligen detta. Jag hittar ingen tvekan alls, trots en del syrliga kommentarer om mitt beslut och annat märkligt beteende.
Men det smärtar mig att se hur många som faktiskt "ogillar" att jag flyttar.
Jag hoppas dock att alla kan se att jag är lycklig nu och att det som väntar i jämförelse med livet jag har levt dom senaste (i runda slängar) 6 åren är så värt vart endaste uppoffring som kan göras. Inte bara för Johans, min stora kärleks, skull. Utan också för ett nytt arbete och en ny miljö som enbart kan göra mig gott. Jag behöver detta. Och för en gång skull kommer jag göra något bara för mig.
Jag älskar er alla. Men ni skall se att ni knappast blir av med mig bara för att jag lämnar staden (Så vida ni inte vill det då dvs.).
Kärlek!
Och som ni redan vet så var det ju bara drygt ett år sen jag packade upp all skit jag har.
Men men.. snart så. Skall bara slappa lite till på soffan ;)
Jag kan inte sluta pendla emellan vemod och lycka.
Jag vill verkligen detta. Jag hittar ingen tvekan alls, trots en del syrliga kommentarer om mitt beslut och annat märkligt beteende.
Men det smärtar mig att se hur många som faktiskt "ogillar" att jag flyttar.
Jag hoppas dock att alla kan se att jag är lycklig nu och att det som väntar i jämförelse med livet jag har levt dom senaste (i runda slängar) 6 åren är så värt vart endaste uppoffring som kan göras. Inte bara för Johans, min stora kärleks, skull. Utan också för ett nytt arbete och en ny miljö som enbart kan göra mig gott. Jag behöver detta. Och för en gång skull kommer jag göra något bara för mig.
Jag älskar er alla. Men ni skall se att ni knappast blir av med mig bara för att jag lämnar staden (Så vida ni inte vill det då dvs.).
Kärlek!
2012-02-23
Inför..
Om 44 dagar (give or take ;) så lastar jag in mina pinaler och drar mig nordost över.
Till hufvudstaden bär det av, för ett liv med kärleken och nya utmaningar.
För den som har missat så har jag alltså kommit in på en traineeutbildning till trafikledare hos MTR.
MTR är företaget som sköter tunnelbanetrafiken i Sthlm.
Detta är den första kullen som kommer utifrån och kan söka till trafikledare. Min utbildning kommer starta med att jag utbildas till förare och kör ca. ett år innan trafikledarutbildningen startar.
Totalt kommer det vara en process på 2,5 år med utbildningar/praktik nästan konstant för att nå målet som färdigutbildad trafikledare.
Jag har ju också sedan snart 4 mån tillbaka hittat kärleken med stort K. En Johan som alltid får mig att le och att känna livet i mig hela tiden. Och visst har denna herre en stor del i denna plötsliga flytt även om jag har varit på väg flera gånger innan. Jag kan dock garantera att han kommer ta väl hand om mig.
Känner ni dock någon bitterhet över denna flytt så kan ni ju ta ut den på honom ;) Haha!
Jag känner mig taggad till tusen och längtar som en galning hela tiden.
Det är ju så klart sådär bitterljuvt att lämna alla här hemma. Men på något sätt blir tanken enklare för varje dag som går. Det är ju trots allt inte till Kina jag skall flytta. Utan blott en tågresa/bilresa/flygresa bort.
Och dessutom står Göteborg alltid kvar om jag mot förmodan skulle längta hem för mkt.
Den här bloggen kommer bli ett sätt för er kära vänner att följa min vardag där uppe. Och jag kommer försöka uppdatera så mkt jag bara kan så att ni inte missar något.
Jag älskar er alla och kommer sakna er i massor!
XOXOXO
Till hufvudstaden bär det av, för ett liv med kärleken och nya utmaningar.
För den som har missat så har jag alltså kommit in på en traineeutbildning till trafikledare hos MTR.
MTR är företaget som sköter tunnelbanetrafiken i Sthlm.
Detta är den första kullen som kommer utifrån och kan söka till trafikledare. Min utbildning kommer starta med att jag utbildas till förare och kör ca. ett år innan trafikledarutbildningen startar.
Totalt kommer det vara en process på 2,5 år med utbildningar/praktik nästan konstant för att nå målet som färdigutbildad trafikledare.
Jag har ju också sedan snart 4 mån tillbaka hittat kärleken med stort K. En Johan som alltid får mig att le och att känna livet i mig hela tiden. Och visst har denna herre en stor del i denna plötsliga flytt även om jag har varit på väg flera gånger innan. Jag kan dock garantera att han kommer ta väl hand om mig.
Känner ni dock någon bitterhet över denna flytt så kan ni ju ta ut den på honom ;) Haha!
Jag känner mig taggad till tusen och längtar som en galning hela tiden.
Det är ju så klart sådär bitterljuvt att lämna alla här hemma. Men på något sätt blir tanken enklare för varje dag som går. Det är ju trots allt inte till Kina jag skall flytta. Utan blott en tågresa/bilresa/flygresa bort.
Och dessutom står Göteborg alltid kvar om jag mot förmodan skulle längta hem för mkt.
Den här bloggen kommer bli ett sätt för er kära vänner att följa min vardag där uppe. Och jag kommer försöka uppdatera så mkt jag bara kan så att ni inte missar något.
Jag älskar er alla och kommer sakna er i massor!
XOXOXO
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
